Onsdag 7/2

Gud, vad allting känns så himla mycket bättre nu :) Känner en avslappnad känsla i magen, och har ett leende på läpparna fastän att jag har franska nu snart :P Trodde att jag var fast i depresions träsket en lång tid framöver, men tack vare dig tog jag mig ur det.
Som sagt, har franska nu snart, sen ska jag köra lite med paps. Efter det hoppas jag få träffa min lilla flicka Ellen, innan jag ska till min lilla älskling. Ellen, glöm aldrig hur mycket jag älskar dig!
Och Martin, jag kan inte hitta ord som beskriver hur mycket jag älskar dig. Du är mitt allt, och det vet du.
Det vita där ute börjar försvinna, jippi!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback